December 2012

Detta är tolfte och sista bilden i serien Självporträtt på Cafe.

Platsen är 91:ans café på Hornsgatan i Stockholm, på Söder.

Bilden är tagen med en Nikon Coolpix S3100 Bländare F/3,2 1/15 sek , ISO-200

==========================================================

Här ser vi en människa utan annan förklaring än att han är kaffesugen, i en paus mitt i livet, med en kopp kaffe. Bilden är sätt att varsebli, ett yttre uttryck för ett inre tänkande och kännande, en möjlighet att skissa upp en inre värld utifrån egna intressen och fantasier.

Den uttrycker möjligheter i åldrandet, slitaget och andra vanskligheter hos fotografen, aktualiserar ämnen som dagdrömmar, vardagar, kaffenarkomani, masskonsumtion och förhållandet mellan individen och rummet.

Den förmedlar en stilla ensamhet, ett virtuellt moln av övergivenhet, en paus där fotografen har fångat ett kort ögonblick medans tiden pågår.

En man dricker kaffe, hans skygghet, det orakade skinnet, den dammiga och slitna fliströjan.

Rynkorna, och den milda blicken har liksom bäddats in i fotografiet – som av en ren slump

Det skapas något stillsamt laddat i det vardagliga motivet.

Det finns ingen vision, inget töcken, otydligt inne i mig som jag måste uttrycka,  jag lever i nuet, och fotar där jag står. Visserligen får jag tänka lite innan jag hittar rätt fik, gärna söka mig mot ljuset och exempelvis sitta vid ett fönster.Det kan knappast räknas som fotografisk vision. Möjligen är visionen att lita på det som händer i ögonblicket, och sen se vad slumpen, styrd av mig, ger för utdelning.

Det är ett sökande,  ja, men efter vad vet jag inte, med andra ord, allt är precis som vanligt.

Dimmorna hålls på avstånd, arbetet leder till en riktning mitt inne i levandet.

Nej jag förverkligar inte en vision,  jag bara hjälper livet lite på traven. På äventyr med kameran i fickan.

 

Kanske ser du nått i bilden, kanske inte, jag har i alla fall försökt.

hävdar

//per

er konstnärlige fotograf