Augusti 2012

Detta är åttonde bilden i serien Självporträtt på Cafe.

Platsen är Blockhusudden.

Bilden är tagen med en Nikon Coolpix S3100 Bländare F/3,2 1/640 sek , ISO-100
==================================

Denna månad erbjuder jag , ännu mera inbilskt och självcentrerat än förra månaden en ny egocentrisk fotograferingsbild.

I detta kraftfulla fotografi, denna levande och uttrycksfulla bild bjuder jag på ett starkt personligt uttryck med ett moget formspråk och rik inlevelseförmåga. Ett engagerat och mycket personligt och rikt konstnärskap erbjuder här insiktsfulla reflektioner kring
vardagens väsentligheter i en tidstypisk orädd och ambitiös produktion . Med påtaglig avsaknad av insmickrande kvaliteter utmanas här samtidens syn på det mänskliga .

Projektet skapar tidstypiska visuella spår ,är ett självklart poetiskt verk med en
psykologisk klangbotten Här identifierar jag mina tankar, känslor, åsikter, mentala föreställningar, förhållningsätt , givetvis en illusion men en reflektion av självet.

Allt detta har människans mått, jag hävdar inte att jag är gud, jag är en människa i all skröplighet, en som kan ha fel, som HAR fel och som snubblar och fumlar

men så är det att vara människa .

Risken finns där hela tiden, att jag överskattnar min egen förmåga, är för anspråksfull, övermodig; alltför djärv men jag är ju ärelysten, jag söker min egen ära, om inte mina medmänniskors så åtminstone min egen.

Som konstnärlig utgångspunkt har jag det faktum att - alla har en röst, alla är värda att avbildas, alla är värda att få sina liv berättade.Iden är väldigt enkel och tydlig: Självporträtt på café i gång per månad. Vad det betyder ? Ja DET är ju helt upp till betraktaren att tolka !

Du kanske undrar om min konstnärliga verksamheten har lokal, regional, nationell eller internationell betydelse? Javisst !
 

Om min verksamheten uppmuntrar till bredare konstinsikter eller konstdebatt? Visst ! Vassego och debattera !

Mina foton berättar något väsentligt om staden som livsmiljö, nämligen att där finns något som kallas kaféer. Där kan vi njuta detta vårt gift, kaffe.

Projektet finns eftersom vår tid behöver poeter och musiker och fotografer som kan fånga människors stora frågor i enkla tilltal. .

I och med att jag skapat detta konstverk, har jag utsedd det till NÅGOT.

Det är inte längre ett gruskorn på trottoaren som man bara går förbi utan att reflektera

ej heller ett skyltfönster som fast det glittrar och lyser passeras med likgiltighet.

I och med att jag utnämnt fotot till ett konstverk, stiger det fram ur anonymiteten, blir en punkt en koordinat i verkligheten som man kan förhålla sig till, att mäta sin mänsklighet mot, eller tolka sin mänsklighet mot.

Som konstnär tillhandahåller jag detta foto åt dig så DU kan spegla dig i det.

skriver

er konstnärlige fotograf

//per