Juli 2012

Detta är sjunde bilden i serien Självporträtt på Cafe.

Platsen är Lasse i Parken.

Bilden är tagen med en Nikon Coolpix S3100 Bländare F/3,2 1/125 sek , ISO-200

==================================

Genom dessa subjektiva skildringar av mitt caféliv försöker jag
bevisa att jag lever.

Detta är en slags kamp mot meningslösheter ,ett försök att trotsa döden
och söka evigheten offentligt....Fotografens roll är fylld med ego och
fåfänga och narcissism, och alla delarna behövs för att det ska fungera.
Varje tid har sitt formspråk, sin egen estetik sin begränsning av vad som
får sägas, vad som kan tas upp.

Hur förhåller jag mig till dessa nuets krav ?

Och vilka är kraven ?

Känns det inte lite vilset just nu ?

Här uttrycker jag det som är konstnärligt korrekt för mig nu i denna tid,
nått annat förmår jag inte. Med kameran som ursäkt – ett sökande efter
mig själv. Gestaltningen är långt ifrån en tvärsäker  affärsmässig utsaga, den erövrar utan stora gester frågor om det ovissa i vår belägenhet i tid och rum.

En stund stillhet skapas, en paus i de massmediala sensationerna, viljan att
uttrycka får här en visuell bekräftelse på en  en inre dialog. Kroppens och
personlighetens triviala slitage gestaltas i detta “vanliga” men , synliga -
en bild av det som kanske inte existerar ? Bilden förändrar och deltar i
det pågående ,detta som jag ständigt lämnar bakom mig , vissa fall 
utan saknad. På cafét får det en ny betydelse ....Ett självbiografiskt sätt att
minnas min egen tid – mitt i nuets behov..

Låt mig slutligen citera en annonym kollega i världsaltet:
"Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sen, det nästa bästa är idag"

hälsar eder

//per

Konstnärlig fotograf