Oktober 2012

 

 

Detta är tionde bilden i serien Självporträtt på Cafe.

Platsen är Östra Station, "Ett värdigt stationshus för allmänheten"

Bilden är tagen med en Nikon Coolpix S3100 Bländare F/3,2 1/6 sek, ISO-200

Det börjar ju bli vinter och dåligt om ljus. Sommarens ljusöverflöd fick mig för några

månader att glömma vilken usel kamera detta är. Inget för fotografer med svaga nerver !
==================================

Är projektet ett begär efter en tillvaro som har mening, som lämnar avtryck, bidrar, som inte är förgäves? Detta ÄR ett sätt att undersöka verklighet. Finns jag ? Lever jag ? Det blir allt svårare att bli nöjd, att hitta det där som gör att jag godkänner bilden,. Vad är det som blir synligt ?
Engagemanget förändras, har jag gett upp ? Ibland syns det mig att de tidigaste bilderna var tydligare
och starkare, hade ett kraftfullare innehåll.

Återigen – jag tillhandahåller bara, men detta inkluderar även mig själv. Jag tillhandahåller dessa bilder även för mig själv. Till min egen tolkning. Varför jag gör detta ? Vilket är uttrycket i detta jag gör ? Varför utsätter jag mig för detta ? Frågorna hopar sig och projektet rymmer fler bottnar än jag kunnat ana. Livet förtätas, tiden koncentreras medan de existentiella strukturerna skapas. Bilderna ställer krav,men jag lyckas ändå på ett oväntat och för mig oförutsägbart sätt alltid ställa de väsentliga frågorna.

Jag närmar mig objektet ( mig själv ) med en dokumentär metod men, precis som den moderna fotografen iscensätter jag samtidigt mina dioramor genom de val av miljöer jag gör.Det seriellt upprepande, som ju är en av grundstenarna i projektet förstärker dolda kanske förut ej anade mönster vilket ger impulser att fundera kring kring tidens gång. Naturligtvis är detta förskönade vykortsvyer,det är ju traditionen vid självporträtt, även när det kan se tvärsom ut !

Med tanke på att det är en autentisk story

är det relevant att ställa den konkreta frågan: Hur kommer jag härifrån?

Månadens bild innefattar något bekant och samtidigt rymmer den hemligheter, tankar, händelser, platser, personer. Fotografiet markerar fragment av tid, ngt hemlighetsfullt glittrar fram. För betraktaren är bilden ett tittskåp, en möjlighet att titta längre på en människa än vi har rätt att göra i det sociala livet. Vad pågår inom oss? Livets andetag och drömmar, . . varseblivningar och mardrömmar, vanor och begär, förhoppningar .
Bilden garanterar inte odödlighet. Här speglas mina erfarenheter i livet , möten med människor, användningen av ord, utforskande av känslor eventuellt kommer jag till avslut och kan gå vidare, med ny personlig erfarenhet .Det finns ingen objektiv verklighet i detta foto, präglad som det är av djupt allvar.

Vad är det som skapas som inte kan uttryckas i ord ?

undrar

Er existentiella fotograf

//per