Mars 2012

Detta är tredje bilden i serien Självporträtt på Cafe.

Bilden är tagen med en Nikon Coolpix S3100 Bländare F/3,2 , 1/60 sek , ISO 80.
Den är fotoshoppad.

Jag använder en riktigt usel kamera – givetvis för att skapa så mycket
Instamatic-känsla som möjligt i bilderna. Kameran har mycket problem
med ljus och exponeringstider och rekommenderas inte för fotografer
med svaga nerver. Här tycker jag att jag fått till rätt hyfsade värden.

( En sån där ruta med lite tekniskt mumbo-jumbo hör till,
har jag tur är det kanske nån som tror jag förstår vad det betyder... )
===========================================================

Jag ställer denna fråga till er när ni betraktar denna bild . I det ögonblick ni
ser bilden, lever ni då ett annorlunda och bättre liv ?

Är det konstens uppgift ? Eller en vision om konstens uppgift ?
Remember att Poesi är något som inte kan uttryckas på något annat sätt.

Konstverken krävs för att verkligheten skall uppenbara sig, för att
skingra dimmorna , för att vara avstamp för betraktaren på färden mot mera liv .

Mänskligheten kan inte leva endast av empiriska sanningar ( Googla ! ).
Drömmar och fantasier skapar den mänskliga kulturen !

Vi lever ett kaos, en oändlighet av mysterier, med ofantliga möjligheter

Konstnären är en siare som förvirrat sig in i framtiden labyrinter
och nu blickar tillbaka till Nutiden, Självporträtten är ett sätt att
kliva ur Komfortzonen.

Låt mig avsluta med att citera en kollega – Hr Mahler:

Hör auf zu beben, bereite dich zu leben

säger

er konstnärlige fotograf

//per

Kaffet då ? – En liten Latte på Espresso House Vasagatan Stockholm